i slutet av februari fick jag sms av min bästa vän Sanna, hon tyckte jag skulle söka till hela sverige bakar. mm eller hur jag som lider av fruktansvärd prestationsångerst och aldrig tycker mig själv lyckas. jag sökte iallafall, gick vidare...och vidare... fick komma på intervju där jag verkligen sa vad jag inte kunde och att jag aldrig skulle vinna tävlingen. en vecka senare blev jag kontaktad igen. Shit jag va vidare till sista steget slut castingen. Jag skulle ha med mig någonting som jag va extra stolt över och detta skulle bedömmas av en jury. Min fantastiska föräldrar tog ledigt från jobbet och kom och stöttade en fruktansvärt nervös dotter. Jag blev intervjuad, filmad och träffade juryn och sen fick vi alla gå till lets dance lokalen där det va kök uppställda till alla och vi skulle göra en socker kaka. Tiden efter slutcastingen har verkligen varit en plåga, jag har mått riktigt dåligt av att inte veta. Fick efter ett par vecko mail att de nu ville ha utdrag från belastningsregistret så det skickade jag in. Den senaste eckorna måste jag medge att jag va lite på dem, jag mailade dem och undrade när vi skulle få besked. Idag hörde de av sig och jag va inte en av de 12 som fick vara med i programmet men jag hade varit med till sista dagen. självklart är jag besviken men oxå har en tyngd släppt från mig. Tack till alla mina nära och kära som stått ut med en extra grinig Lotte denna tid